browser icon
You are using an insecure version of your web browser. Please update your browser!
Using an outdated browser makes your computer unsafe. For a safer, faster, more enjoyable user experience, please update your browser today or try a newer browser.

Kroatien

Posted by on 2009-07-06

Den lilla staden Bol, på ön Brac, en kort båtresa från storstaden Split på Dalmatiska kusten i Kroatien. Där har vi spenderat en vecka av vår sommarsemester.

Mysig hamn, strandpromenad, vackra stränder, klart vatten. Men också regnskurar, flygförseningar och dyrare än förväntat.

Hotellet Bluesun Borak låg ca 1km från centrum utefter den lilla stenbelagda strandpromenaden som gick mellan staden Bol och den berömda stranden Zlatni Rat.
Vi hade ett familjerum, vilket innebar två separata rum, så Saga fick ett eget rum!

Saga simmade i poolen, och lekte med alla stenarna på stranden, så att sysselsätta henne var inget problem! Det blev inga utflykter som vi kanske hade tänkt, och ingen dykning för mig(Tobbe) pga en liten sommarförkylning.

En dag vid poolen körde dom en kort språkkurs, som jag(Tobbe) var med på. Jag tycker man bör lära sig något när man reser också. Och några ord fastnade faktiskt, även om kursen, som hölls av en tjej på 20+, var en politisk historia- och geografilektion om det forna Jugoslavien!

En otäck episod var när vi gick till stranden Zlatni Rat, och skulle packa upp badkläderna och fälla upp parasollet. Men plötsligt var Saga inte där! Jaja tänkte vi, hon kan väl inte ha kommit så långt, och kollade omkring oss.Men ingen Saga i sikte. vi gick runt lite kring de andra solstolarna och kollade vid vattnet, men ingen Saga. Nu började man känna lite oro.

Hjälp. Vad gör man?

Vi började leta lite längre bort, och fråga alla om de hade sett en flicka på två år i röd hatt.  En del engagerade sig verkligen och hjälpte till att leta, tack till alla er. Andra började prata med sina ”grannar” osvoch till slut hörde vi ett rykte att hon fanns på andra sidan udden (det var en liten ”skog” mellan de båda sidorna av udden). Så vi gick ditåt och såg tillslut Saga hos en dam på stranden som hade tagit hand om henne. Snacka om lättnad!

Vi vet inte hur lång tid det  kan ha tagit, det kändes som en evighet, men realistiskt kanske mellan 10-20 minuter? Nu har vi iallafall insett hur snabbt det går för henne att komma bort. För hon har ibland fått för sig att bara springa ifrån oss. Nu gäller det att ha koll!

När vi skulle åka hem med Apollos charterbuss, så gick det bara upp och upp, högre och högre på smala serpentinvägar utan räcken. Det var väldigt högt och brant, och i en del stup låg gamla bilvrak! Här hade vi ju åkt på vägen dit också, men då var det mörkt och vi levde hela veckan i skön okunskap om denna väg, även om man anade höjden även på ditvägen.

Comments are closed.